Var på en mycket intressant föreläsning igår, dock använde en av föreläsarna ett uttryck som fick det att gunga till i magtrakten. Han sa att "flickan balanserade på kistkanten". Tänkte på F som balanserade länge, men till sist inte orkade längre.

Försökte beskriva föreläsningen för min skatt när jag kom hem, insåg att det inte var helt lätt. Somnade med skatten på bröstkorgen, dagens bästa helt klart!

Vaknade tidigt imorse, innan klockan ringde. Låg och tittade på min skatt, lyssnade på andetagen en liten stund innan väckning. Livet är förunderligt underbart ibland!